Jag hade lite svårt att sova i natt, och låg och tänkte.
Tänkte på sista veckorna, månaden.
Helena och Ylva var hos mig, vi var i röda huset. Gick ner en gång och hämtade en flaska vin.
Några veckor senare kom de igen. Vi var i röda huset, nu bad han mig som sova där. Vi gick till stranden och badade.
Sen fick jag en utskällning, för att vi första gången gått ner i huset, och andra gången rört oss i trädgården. Men vad? "Jag sa att ni skulle vara i röda huset men ändå kom ni ner hit", och "ni gick ner till stranden". När jag tänker på det nu, vad? Förut har han ju gärna hängt med oss, setat och snackat på altanen osv.
Och sen när Iderståls var hos oss sista middagen? Både jag och Aggis på måndagen, "vad hände?", så sjuk stämning, han bara var konstig, tyst.
Jag inser verkligen när jag tänker på detta hur psykiskt sjuk han var. Tänker på att han sa åt tjejerna att inte gå upp osv. Det är nog som psykologen Kristofer sa, att det var jag som gjorde hans liv ok ändå, att jag betydde allt, men inte ens det räckte på slutet. Helt inne i sig själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar