Jag är kvar i spanien med chrille och aggis.
Ganska tufft ändå, lite gråt varje dag faktiskt. Men det är nog så att jag behöver det. Tankarna är bara så splittrade. Men det är väl så det ska och kan vara.
Just nu gråter jag mest för att jag tycker synd om mig själv. Att jag står med allt detta. Att jag ska leva själv. Att jag är ensamt. Ska klara allt ensam. Självömkan helt enkelt.
Kommentarer
Skicka en kommentar