Tiden går, vi har passerat fyra månader nu.
Jag är i spanien just nu med Chrille och Aggis, de har fått sitt nya hus och flyttlasset har gått. Nu ska det bli fjärde natten.
Jag tänker nu att sista åren har han mått som bäst när det bara är han och jag. På resor, i vemdalen mm. Ingen som vill komma på middag, ingen som bjuder på middag. Bara vi.
Men livet funkar ju inte riktigt så. Och det funkade ju inte ens hela vintern i vemdalen, på slutet drack han. Även om han höll upp länge.
Jag saknar den han var, att det var vi, vi för alltid. Trodde jag. Känns konstigt nu att jag är själv. Efter 29år. Ensam. Ska jag leva själv nu? Hur länge? Alltid?
Kommentarer
Skicka en kommentar